Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

När gud skapade tjuvar försåg han dem sannerligen inte med en stor dos intelligens…

Idag har jag fått mig ett gott skratt tack vare våra egna göteborska skrottjuvars dumhet. Fram till idag har jag bara stört mig på fenomenet. Idag satte dock djurvärlden och deras egna slöa tankeverksamhet krokben för en liten rumän hemma på min kära moders gårdsplan.

I sin jakt på gammalt skrot och koppar tyckte han säkert vår gamla omkullblåsta lada såg tämligen lovande ut. Företagsam som han var vände han nosen på sin skåpbil mot lagårn, körde ner på den nyklippta gårdsplanen och backade till för att lättare kunna lasta på diverse elmotorer och elkablar. Föga anade han nog att våra kära gårdssorkar har levt loppan där i snart 20 år. Han måste ha blivit ganska överaskad när han klev ur och upptäckte att han stod nedsjunken i gräsmattan upp till fälgarna…

Sen får man tacka grannens nyfikna kor som inte ville sluta glo på denne stackars rumäns hårda slit för att komma loss. Hade det inte varit för dem hade han kanske gjort det utan att någon märkte det. Men så blidde det nu inte. Som goda grannar ska knallade vår granne ned och frågade vad som stod på. Tror ni inte tjyva hade fräckheten att erbjuda honom 100 kronor för att bli lossdragen…

Då grannen tvivlade på tjyvens betalningsförmåga drog han fram en plånbok innehållandes flera tusenlappar.

Nog argumenterat. Grannen knallade hem efter traktorn, men inte utan att först slå en signal till närpolisen, 4 mil bort… Under tiden han var och hämtade traktorn passade vår nyfunne vän på att lasta in de elkablar han kunde finna i bilen. Det undgick inte grannfruns falkblick. I konfrontation med henne drog han pliktskyldigt ut kablarna igen men förklarade att han tog emot gammalt skrot, gratis! inte illa. Han hade till och med visitkort… Förmodligen kände han sig lite trängd, för nu hade bärgningsarvodet ökat till 500 riksdaler.

Det accepterde inte vår käre granne utan han förklarade lugnt att han fick invänta konstapel på plats. Då tackade vår vän för sig, låste bilen och sprang iväg, mitt ute i obygden – 30 kilometer från nämsta större stad…. bra idé!

Grannen var inte mycket sämre. Han sprang efter och sa till han att ”nu stannar du”. ”Javisst, jag väntar uppe vid vägen”- fick han till svar. Förmodligen hade skrotsamlarn ingen aning om var han var för polisen den dröjde och inga vänner dök upp för att plocka upp honom. Detta trots en gps i bilen. Var den måhända inte hans?

Så den stackars rumänen fick snällt följa med polisen in till häktet och vi fick en liten skåpbil full med skrot, lättmetallfälgar, bensindunkar, bågfilar, elmotorer och allsköns konstigheter kvar på vår gårdsplan.

Tänk vad lite låg intelligens, några kossor och ett gäng sorkar kan ställa till med.

Man kanske ska tacka sorkarna…

Read Full Post »

Ja, då var den alltså här – lucid lynx, eller Ubuntu 10.04 som den också kallas. Som ett litet barn på julafton har jag väntat. Jag kan lova att det inte tog lång tid innan jag laddat ner installationsfilen…

Samtidigt passade jag på att skaffa en liten laptop. 12-tum borde väl klassas som liten, men jag blev väldig förvånad när jag öppnade lådan och startade upp den. Den känns varken mindre eller billigare än min gamla delldator på 15 tum **R.I.P** snyft…

Nåväl. Allting har en ände. Nu är det dags för en ny trotjänare att ta vid. Jag hoppas att inte denna också blir stulen när vi åker till Peru. Det är så jobbigt och motbjudande att behöva muta poliser 😐

Min nya kompis kallas HP pavilion dv2 1110-eo, eller något sådant 😛 Jag valde den mest för att den har dubbla 64-bits processorer från AMD och schysst grafik för en så liten låda. Skärmen trodde jag inte mycket på, men oj så fel jag fick. Ur förpackningen drog jag en vacker vit liten skapelse med riktigt stabilt metallhölje. Den lille rackarn är dessutom snabb som ett skott, har väldigt klar och tydlig skärm med 1280 upplösning och ett tangentbord med fullstora knappar som är helt underbara att skriva på. Tyvärr kom den förinstallerad med vista, ett otyg jag knappast kommer använda. Vad jag ogillar allra mest med detta OS är att det inte går att krympa ner partitionen till under 140 GB, vilket lämnar endast 100 GB kvar till mina linuxleksaker (Recovery-partitionen stjäl 12 GB till). 😦 Mycket störande då windows endast använder ett 10-tal av dessa gigabitar. Nåväl. Det får väl ligga där om jag någon gång vill lämna datorn vidare till någon stackare som inte lärt sig uppskatta linux.

De kvarvarande 100 gigen då? Där har jag lekt en del. Förra veckan fick jag syn på följande artikel:

Five Brilliant Ubuntu-based Distros You Never Knew Existed

Nyfiken som jag är tog det ungefär lika lång tid att ladda ner alla live-cd’s som det tog att läsa artikeln. Nu har jag delat upp de kvarvarande delen av hårddisken i sex partitioner där fyra nya fräcka linuxdistros fått ta plats. Hur det gick till och alla fartgupp jag kört in i tänkte jag berätta om i ett annat inlägg. Det tar alldeles för mycket plats i detta. För alla nyfikna tänkte jag bara lägga upp en liten bild på hp’s alldeles underbara notebook/laptop.

Mina nya arbetskamrat

HP pavilion dv2 1110-eo

Till sist bör jag väl skriva TILAPIA här också så att besökarantalet mångdubblas 😀

Read Full Post »