Att vala, eller icke vala? Det är flågan!

Jahopp!

Då var det dags för EU-val. Mycket prat om att folk inte röstar i medierna. Inte så konstigt kan man tycka när man inte har en aning om vad dessa herrar och damer gör, förutom att håva in 100 000+ kr i månaden.

Jag har försökt att dra mig till minnes hur jag röstade sist, men kan inte komma på det, om jag ens röstade. Det säger väl en del om hur väl politikerna lyckats nå ut… Fram till för några dagar sedan funderade jag på att rösta på piratpartiet av ren pin kiv, eftersom de säger rakt ut vad de står för. Vad de står för kan man ha delade meningar om, men bodströmsamhällets avarter ger mig utslag invärtes så pp är faktiskt ett helt realistiskt alternativ.

Nu blir det nog ine så i alla fall. Efter att ha sett Carl Schlyter diskutera med nån högertomte på tv insåg jag att det finns ett vettigt alternativ. Den mannen har tänkt varvet runt, till skillnad från den stackars centerdamen (eller om det var en folkpartist) som mest liknande ett envist barn. Tack Carl. Hoppas jag rösta på dig förra gången

Nu var det ett tag sen jag skrev något här. Det tar nog lika lång tid innan det blir något mer. Att få småå barn tar all tid i världen, men det är väl investerad tid

Vi får hoppas att det inte blir nått av nordstreams planer, att chevron får bita i det sura äpplet och att oxy blir utkastat ur san martín!

Ingrid – round 2!

Ibland blir man chockad, och även lite smått imponerad, då verkligheten överträffar hollywood. Då och då händer det dock. Igår såg Operación Jaque sitt slut. En ovanligt lyckad militäroperation där den Colombianska militären lyckades med konststycket att både lura gerillan och frita 15 ur gisslan, däribland Ingrid Betancourt, utan att en människa kom till skada. DET är ingen liten bedrift.

Ingrid Betancourt är en av de få sydamerikanska politiker som imponerat på mig. Inte för att hon var dum och gav sig ut i bil i gerillaområde, (Ett alldeles utmärkt sätt att sätta sig själv som gisslan i sex år) utan för hennes kamp dessförinnan.

Jag rekommenderar starkt en stunds lektyr med hennes självbiografi som kom ut 2001, ett år innan bortförandet. Den kom först ut på franska under namnet La rage au cœur och har sedan getts ut både på spanska och engelska med titlarna La rabia en el corazón och Until death do us part.

Ska bli intressant att se om hon har något positivt att bidra med i ett slitet och våldshärjat land.

Från FRA till PKU till …

Efter att ha hållit mig borta från medieflödet i Sverige några år genom frivilliga utlandsvistelser känns det förbluffande att komma hem till ett land man aldrig vuxit upp i och inte känner igen.

Jag gick och småirriterade mig på alla de små dumma förslag som ploppade upp som svampar ur jorden under Bodströms tid vid justitiedepartementet. Föga anade jag då hur livskraftiga sporer dessa hade. Så fulla med liv var de små att de nu blommar upp och utvecklas till fullfjädrade monster – under en borgerlig regering……. . . .

FRA. För mig är det synonymt med total brist på respekt och nonchalans från alla inblandade politiker. En makalös uppvisning i bristande demokratisyn. Ett skådespel av sällan skådat slag. Att Mona Sahlin nu säger sig vara emot något som hennes nuvarande partikamrater hjälpt till att skapa är bara för mycket…

Att denna regering följer i den tidigares fotspår är illa. Att den visar sig vara ÄNNU värre gör inte saken bättre. Inte nog med att FRA-debatten inte bedrevs i offentlighetens ljus, det krävdes blogguppror för att den över huvud taget skulle få uppmärksamhet, nu tas det fler steg mot storebrorssamhällets fullbordan – helt utan debatt i media!

FRA är illa, men vad de vill göra med PKU-registret är för mig ett större svek mot allmänhetens förtroende än FRA. Att totalt strunta i ingångna avtall känns helt absurt. Inte desto mindre är det vad denna regering vill göra, efter en god grundläggning av den förra.

Jag för min del tänker använda mig av Lagen om biobanker i hälso och sjukvården

Detta lilla brev går imorgon dag till PKU-laboratoriet, Karolinska Huddinge C2 71, 141 86 Stockholm:

Begäran om destruktion av blodprov

Med anledning av våra folkvaldas avtagande respekt för den personliga integriteten, demokratin och ingångna avtal vill jag meddela att jag, *******, härmed återkallar mitt tidigare samtycke för användning av mina vävnadsprover då jag inte längre litar på att de kommer att användas i det syfte i vilket de en gång lämnades.

Enligt 3 kap. 6 § lagen om biobanker i hälso- och sjukvården (SFS 2002:297) ska därmed vävnadsprovet omedelbart förstöras.

Namn:
Personnummer:
Namn Moder:
Personnummer Moder:
Födelseort och sjukhus:
Födelsedatum:

Bekräftelsebrevet skickas till:
• Underskrift

Det känns på något sätt som de redan använt det provet till vad det var avsett för. Forskning på sjukdomar stödjer jag av hela mitt hjärta, men mitt förtroende för vad denna och framtida regeringar kan hitta på med våra vävnadsprover har liksom sjunkit…till noll

Vad mer kan denna vår idérika nya regering hitta på? Kanske lite mer och mer skôj läsning om bodström- och asksamhället kan vara på sin plats.

För er som vill veta mer om PKU-banken kan följande sidor rekommenderas:

Wikipedia

Direktiv 2008:2008:71 Översyn av lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Dagens medicin 1

Dagens Medicin 2

Expressen (mest för skojs skull)

P.S. Luckorna i brevet fyller jag i när Marianne Mikko och hennes kamrater fått igenom sitt förslag till betänkande i EU-parlamentet.

Semestertips för fossila stofiler…

För alla klimatskeptiker och biobränslemotsåndare som känner att de behöver lite ”extra” motivation för att ta tag i saken och ställa crosscountry-volvon när de ”går och handlar” eller vill ”göra en utflykt i naturen”. För alla er – här har ni sommarens bästa semestertips – Alberta Oil Sands, komplett med Discovery centre, både för er stora och era små småååå.

Så gör slag i saken

Besök ALBERTA!

Innan det är försent…